”Jag tycker inte om skolan men jag tycker om människorna” Ett sociokulturellt raster på högstadieelevers berättelser om sin skolgång och vad som påverkar deras lärande.

Nyckelord: Sociokulturell teori, kommunikation, feedback, diskurs, matematik, fokusgrupper, artefakter, högstadieelever, upplevelser Abstract Syfte: Det övergripande syftet med vår undersökning var att ta reda på hur synen på skolan och kunskap beskrevs i en grupp elever i år nio. Vi ville ta reda på hur eleverna har upplevt sitt möte med olika delar av skolan i allmänhet och med matematikämnet i synnerhet. Teori: Vår teoretiska ingång var sociokulturell teori där vi lade tonvikten på en god kommunikation mellan aktörer i skolan såsom lärare och elev. Vi tänker oss att man lär genom att kommunicera med andra, och där språket är en mycket viktig länk. En annan viktig aspekt är det specialpedagogiska, där vi anser att relationell specialpedagogik är en viktig del av en specialpedagogs arbetssätt. En god relation skapar goda förutsättningar för ett gott lärande. Metod: I vår undersökning använde vi oss av fokusgrupper, där lärarna har valt ut elever som de ansett speglar sammansättningen av klassen. Till grund hade vi en semistrukturerad intervjuguide, men elevernas intresse fick avgöra riktningen på samtalet i mångt och mycket. Datamaterialet har bandats, transkriberats och kategoriserats utifrån våra frågeställningar och vår teoretiska bakgrund. Resultat: Eleverna uttryckte många olika upplevelser av skolan. Skolan anses mycket viktig och en förutsättning för en bra framtid. De ämnen där lärarna har en god och tydlig kommunikation med eleverna får positiva omdömen, medan motsatsen gäller när läraren är luddig. En tydlig feedback är också a och o för att eleverna ska ha en positiv känsla för ämnet. Matematik uppskattas av många för att ämnet är tydligt och har regler. Flera efterfrågar mer arbete i grupp, men många tycker samtidigt att det är svårt att samarbeta i matematik på grundskolan